2010-01-10

De kallar oss kristna

Stefan Gustavsson skriver på SEA:s hemsida:
"Frågan om vår identitet – vilka vi är som kristna – är avgörande för den kristna församlingen i Sverige 2010.

Vi kristna har vår identitet utifrån Kristus; det hörs på själva namnet. Ursprunget kan vi läsa om i Apg 11:26. Där berättas om hur Barnabas och Paulus reste från Tarsos till Antiochia. Där stannade de ett helt år och undervisade en avsevärd mängd människor. Och texten fortsätter: Och det var i Antiochia som lärjungarna för första gången fick heta kristna.

Uttrycket är intressant: De fick heta kristna. Beteckningen återfinns – i den grekiska texten – endast på två andra ställen i Nya testamentet, Apg 26:28 och 1 Pet 4:16, och verkar vara den beteckning som människor utanför församlingen använde för att beskriva lärjungarna. Det var helt enkelt det mest slående med lärjungarna; deras tro och liv var präglat av Kristus."

Läs mer>>

Muslimska länder planerar ny förintelse

Stanley Sjöberg skriver i Hemmets Vän:
”Islamismens seger” är en bok som skildrar på vilket sätt Israels grannar planerar att inom det nya årtiondet utplåna den judiska staten. Författare är Magnus Norell vid Totalförsvarets forskningsinstitut. Iran har upprustat Hizbollah i Libanon och Hamas i Gaza. Dessutom planerar Iran, med kärnvapen i sin militära strategi och Syrien att göra gemensam sak mot Israel.

Det skrämmande är att Mellanösterns muslimska länder tidigare talat om en politisk kamp, som nu har ”övergått till att främst vara religiös”. Det är inte i första hand palestinier som vill erövra landet, utan islam som ska triumfera över judendomen.
”Slutresultatet kommer att bli Israels förintelse om muslimerna bara är trogna sin religiösa övertygelse”, skriver Magnus Norell (sidan 39). "


Läs mer>>

Vittnesbörd: "Mitt möte med Herren jesus"

Från www.gudslängtan.se:
"Jag heter Adel och jag växte upp i en traditionellt kristen familj i Kairo, Egypten. På söndagarna gick jag till kyrkan och jag trodde att jag var kristen och att detta var det som kristendomen handlade om. Jag hade aldrig hört talas om pånyttfödelse och frälsning och att leva för Jesus men inom mig fanns en längtan att lära känna Gud och jag letade efter hur jag kunde göra det och hur jag kunde ha en levande relation med honom.

En dag den 11/9 1985 bjöd en av mina vänner med mig på en gudstjänst i en församling i Kairo. Jag gillade inte alls evangeliskt troende kristna och speciellt inte sådana som gick till de evangeliska församlingarna även fast jag hade en vän som gjorde det. Eftersom han var en god vän kändes det fel att tacka nej så jag gick med honom dit. Jag såg på folket där och dom klappade händerna och lovsjöng med jubelrop till Herren. Jag började hånskratta åt dom och tyckte att det såg jättelöjligt ut. Vilka konstiga människor som klappar händerna och ropar till Herren tänkte jag. Jag gick hem sen och bilden av den där gudstjänsten fanns i mina tankar hemma också och jag fortsatte att skratta. Jag tänkte att nästa dag ska jag gå dit och hånskratta lika mycket som idag. Men den dagen blev jag överraskad.

Pastorn började mötet med en lovsång och fortsatte att sjunga en och samma vers utan uppehåll och lovsången berättade om Jesu Kristi kallelse till Petrus att komma till honom på vattnet. Pastorn sa att vi skulle blunda samtidigt som vi lovsjöng. Jag satt kvar ner på bänken när dom andra stod upp och lovsjöng. Jag ville inte blunda men kunde inte hålla ögonen öppna för dom trycktes ner av sig själva och då fick jag se en vision framför mig. Jag stod på en strand och jag fick se Herren Jesus stå framför mig på havet. Han var otroligt vacker och det går inte och beskriva vilken underbar syn det var. Bredvid honom fanns en båt och ombord fanns frälsta personer som sjöng lovsång. Av hela båten lyste ett vackert sken. Jag blev överraskad när Jesus sa till mig att jag skulle komma till honom. Jag sa från stranden: Hur ska jag kunna komma till dig? Hur kan jag gå på vattnet? Men Jesus sa till mig: Det är jag som kallar dig. Kom!

Det fanns även andra på stranden och jag hörde dom säga: Lycklige han som Jesus kallar på. Jag brydde mig inte så mycket om vad folket på stranden pratade om för mina blickar var helt på Herren Jesus och under tiden jag pratade med Herren såg jag att Herren sträckte ut sin hand och drog mig till sig i sin famn. Jag var som i koma och kollapsade helt i kyrkan och ramlade i golvet. När jag vaknade upp grät jag jättemycket i tårar av glädje. Det var en märklig känsla som inte går att beskriva men det var precis som om jag inte tillhörde den här världen. När jag gick ut från kyrkan såg jag gatorna och människorna på ett helt nytt sätt. Jag fortsatte att gråta utan att prata. Jag befann mig som i en annan värld. Under tre dagar talade jag inte med någon utan bara grät. Min familj började oroa sig för mig och undrade vad som verkligen hade hänt. Dom frågade vänner och gick till kyrkan för att veta vad som egentligen hade hänt. Efter tre dagar berättade jag för min familj om mitt möte med Herren Jesus och dom märkte den totala förändring som hade hänt med mig. Innan hade jag en favorit sångare som hette Farid som jag alltid lyssnade på men plötsligt slutade jag lyssna på den sortens musik. Mina principer ändrades helt och jag ville att hela familjen verkligen skulle tillbe Herren Jesus. Tidigare hade jag jordiska mål och var fast besluten att nå dom men Jesus kom nu i mitt centrum istället. Allt detta och speciellt min personliga förändring bidrog till att hela familjen hade inom en månad överlämnat sina liv till Jesus och blivit frälsta."

Läs mer>>

2010-01-09

Aggressiv ateism, den nya fundamentalismen

Kjell Axel Johansson skriver i Världen idag:
"Den aggressiva ateism som håller på att växa fram i västvärlden, har under de senaste åren uttryckt sig mer och mer fundamentalistiskt. Visserligen menar förespråkarna för den nya fundamentalismen att man bara kan använda den beteckningen på religiösa grupper, men det är att göra det för enkelt för sig.
Ordet har i dag förlorat sin ursprungliga betydelse, som innebar att man i vissa sammanhang ville komma överens om de mest grundläggande byggstenarna i den kristna tron. Sedan kidnappades ordet av mer kunskapsfientliga och sekteristiska grupper och blev i praktiken obrukbart som teologiskt begrepp.
Med tiden började man använda ordet om grupper som anser att de har den slutliga sanningen, med en övertygelse som inte låter sig påverkas av fakta, som misstror och misstänkliggör meningsmotståndare.
De aggressiva ateisterna går ännu längre. De idiotförklarar och demoniserar i princip alla som inte tror som de. Den 25 december skrev historikern Mikael Nilsson en debattartikel i Aftonbladet som han kallar ”ett ateistiskt stridsrop”, där han kritiserar det han kallar den religiösa propagandan i Sveriges Television."


Läs mer>>

2010-01-08

Helandet är Pers kallelse

Världen idag skriver:
"Lama som kan gå, cancer som försvinner och blinda som kan se. Per Cedergårdh har otaliga berättelser om Guds mirakler runt om i världen. Men här hemma talas det knappt längre om helande ens i kyrk­orna menar han.
– I Sverige har vi gjort ett rationellt avslut och tagit avstånd från det övernaturliga, säger predikanten, som gjorde sin tuffaste resa när han för tre år sedan fick lämna sin 14-åriga tjänst som församlingspastor."

2010-01-07

Våga vara visionär

Dagen skriver:
"Visst, de ungas bristande framtidstro är i hög grad kopplad till dagens situation på arbetsmarknaden. Varför ska man utbilda sig om det sedan inte går att få ett jobb? Och om man inte får ett jobb, vad är då alternativet?
Men frågan bör ställas, om inte oron för framtiden också har en djupare, mer allmängiltig orsak.
Den tyske kardinalen Walter Kasper pekar på en sådan i senaste numret av Signum:"I tider av kris och uppbrott krävs framför allt en vision. Enskilda, gemenskaper eller hela folk förmår överleva endast om den är burna av en vision och bär på en dröm", skriver han.
Och, tillägger Walter Kasper, behovet av en bärande vision gäller inte bara samhället. Det gäller också i högsta grad kyrkan, där vilsenheten på många håll är lika stor som i samhället."

Läs mer>>
Läs Walter Kaspers artikel i Signun>>

Bilder från barnhem i Zambia

helagotland.se skriver:
"Simon Paulin och Gerd Lindrud, båda engagerade i Frälsningarmén på Gotland, var i Zambia sommaren 2008 för att dokumentera Frälsningarméns verksamhet i landet. I går visade de resultatet i Frälsningsarméns lokal i Visby.

Gerd Lindrud fick låna en filmkamera av Högskolan på Gotland, och spelade för Frälsningsarméns räkning in en dokumentärfilm på barnhemmet Arteco i staden Kabwe i Zambia. Filmen är 15 minuter lång och visades i går kväll offentligt för första gången.- Filmen är gjord för att inspirera Frälsningsarmén till att fortsätta stödja Zambia. Jag hoppas också att den kan visas på de skolor som stödjer barnhemmet."


Läs mer>>