Gudsmöte

Jag hittade en intressant blogg om att vara kristen, skriven av en sjuttonåring:
!Tjo!
Jag har upplevt många sådana "Gud finns!"-upplevelser. De allra flesta på olika gudtjänster/möten. Men jag väljer att berätta om ett gudsmöte som hände i väntsalen på tågstationen i örebro.
Jag hade precis släpat mina väskor från bussen, som gått från frizon till örebro, in i väntsalen. Jag var vrålhungrig, så jag bestämde mig för att köpa lite mat på perssbyrån. Med min kycklingsallad satte jag mig vid ett av borden utanför pressbyrån. När jag har ätit upp ungefär hälften kommer det in en man med två kassar i handen. Min första tanke är att han är hemlös, men jag är inte säker. När han sedan börjar rota i papperskorgen förstår jag att han är det.

Plötsligt börjar jag få dåligt samvete över att jag kan vältra mig i mat om jag så vill, medan han måste leta efter mat i soptunnor. Jag fortsätter långsamt äta min mat, medan skuldkänslorna växer. Först tänker jag att jag kan köpa en korv till honom, men bestämmer mig sedan långsamt för att ge min mat till honom. "Jag var hungrig och ni gav mig att äta..." (bibelvers) ekar i mitt huvud. Jag sitter där några minuter och tänker att människorna omkring mig kommer att glo och undra....."

Läs mer>>

Svenska Evangeliska Alliansens medlemstidning

Nu kan du ladda hem SEA:s medlemstidning som pdf-fil. Klicka här>>

Frälsningsarmén slipper åtal för bullbak

Dagen skriver:
Frälsningsarmén i Landskrona, som ägnat sig åt "illegal" bullförsäljning, slipper åtal. Åklagaren har beslutat att inte inleda förundersökning i fallet.
Det var inför den så kallade Landskronafestivalen som Frälsningsarmén bakade sitt bröd. Men stadens livsmedelsinspektör förbjöd armén att sälja brödet. Som skäl angavs att registrering för livsmedelshantering saknades. Lite överraskande eftersom festivalbullar bakats i tolv år.

Läs mer>>

Kristen tro på frammarsch

Carl-Erik Sahlberg skriver i Världen idag:
"Aldrig förr har det funnits så många kristna i världen som nu
Vilken är den största nyhet som massmedia konstant missar? Svar: kristendomens enorma växt över världen i dag.

Närmare 100 000 människor tar varje dag, värl­den över, ett beslut att bli personligt kristna. Uppskattningsvis 3 000 församlingar grundas varje vecka. År 2000 var, enligt religionsstatistikern David Barrett, 33 procent av världens befolkning döpta till namnet Jesus. Den siffran beräknas öka till 33,4 procent år 2025 och 34,3 procent år 2050.

Kristendomen växer alltså snabbare än världsbefolkningen – bara det ett uppseendeväckande fenomen. Den här minuten är historisk – vi har aldrig varit så många kristna någonsin i världshistorien som just den här minuten!"

Läs mer>>

Guds rike på frammarsch

Daniel Viklund skriver på sin blogg på "Blod och eld":
Det är inte omöjligt att se Guds rike ha framgång i Sverige!
Har haft så många underbara möjligheter att se människor berörda av Gud denna sommar och känner stor tacksamhet!

Utanför Örebro i Hackvad, Fjugesta hade den lilla Elimförsamlingen ordnat en längre serie med Café-möten i tält! Ett frimodigt initiativ! Flera har kommit till tro och torsdagen då jag var där fick jag be tillsammans med nyfrälsta och höra om att flera var på väg!

Efter en intensiv och rolig övningsdag med Divisionsmusikkåren i Örebro på lördagen begav jag mig till Gilead i Göteborg, kyrkan var verkligen fullsatt och man kan bara konstatera att Gileadförsamlingen har en underbar medvind! Det är mäktigt att se det profetiska ordet över en lokal församling gå i uppfyllelse och bli verklighet!

Helgen avslutades med ett besök i Flahult, Gnosjö där Ove Claesson och hans medarbetare outtröttligt samlar vitryska ungdomar till läger och konferenser år efter år.

Det är så starkt att höra dessa vitryska pastorers och ungdomsledares böner! De kristna i kärvare miljöer än vår blir verkligen bedjare i ordets bästa bemärkelse! Även här hade man fått be med tiotals till frälsning under den gångna veckan!

Vi har gått in i en evanglistisk/profetisktid i Sverige. Det är viktigt att vara vaken och alert nu. Ett "moln stort som en manshand" syns vid horisonten. Vi är på väg mot folkväckelse - den enda räddningen!

Vi i Frälsningsarmén behöver röra oss ännu mer in mot focus på de förlorade och befinna oss i händelsernas centrum när det brakar lös!

Demoniseringen av Israel

Från Ulf Ekmans blogg:
"En vecka har gått av kontroversen kring Aftonbladets insinuanta artikel om Israel och påståendet om skördande av organ från palestinier. Detta skriver man i frågeform utan några som helst bevis och skapar otäcka associationer. Säkerligen för att ytterligare svärta ner Israel i allmänhetens medvetande. Själv har jag varit nergrävd i flyttbestyr och utan dator ett tag och inte hunnit kommentera förrän nu.
I Israel går protestvågorna höga över dessa helt obelagda anklagelser. Det kunde gårdagens SvD inte förstå utan menade att man i Israel inte förstod sig på Sverige. Snarare är det väl tvärtom, man borde kanske förstå hur man reagerar i Mellanöstern. Förutom den isande nedlåtenhet, den skoningslösa och ofta mycket fördomsfulla kritik som ständigt drabbar Israel så finns det också en 2000-årig historia av att beskylla judar för de mest groteska brott, bland annat för att stjäla hedningars blod. Det gör det hela speciellt känsligt. Det är inte alls konstigt att man reagerar starkt i Israel. Svenska journalister, om de på det minsta sätt vill vara objektiva, måste förstå denna bakgrund men gör sig oftast inte besväret. Man har ofta redan bestämt sig. En del låter ohöljt som Israelhataren Lars Ohly. Lyckligtvis finns det andra som reagerat och långt från alla håller med Aftonbladet."

Läs mer>>

Ensam är inte stark

Eva Johnson skriver i Världen idag:
"För många av oss innebär sommaren en möjlighet att byta miljö. Kortare eller längre resor till någon annan plats, möte med släkt och vänner, en och annan kulturupplevelse eller bara förmånen att inte vara helt styrd av klocka och almanacka bekräftar att det är sommar.För vår familj kunde en gammal dröm äntligen gå i uppfyllelse och vi fick återvända till Tanzania. En klok missionär varnade oss, när vi för fjorton år sedan åkte till detta gåtfulla land för första gången. ”Kom ihåg”, sa hon, ”att åka till Afrika innebär att bli präglad för livet och när man återvänder lämnar man en bit av hjärtat kvar i Afrika”. Sanningen i dessa ord slog oss med full kraft när vi återvände till Sverige efter vår första resa. Vi var präglade på livstid! Alltsedan dess har vi längtat efter att få återvända. Kanske var inte mötet med Tanzania lika omtumlande den här gången, men likväl var det både känslosamt och fantastiskt. Visserligen är nöden stor, liksom lidandet, och den materiella nivån mycket lägre än vad vi är vana att möta här i Sverige. Trots det finns det många andra dimensioner och värderingar hos detta folk som gör dem ”rikare” än oss. Gemenskapen är självklar. Fattigdomen för människor samman. Det finns en stark medvetenhet om att ”ensam är inte stark”. Bara efter några dagar i landet känner man dessutom hur man sänker tempot, går långsammare och är mer närvarande. Det är en befriande känsla att uppleva hur kropp och själ plötsligt går i takt. ”Ni vita har klockan, men vi svarta äger tiden”, fick vi veta av en klok, gammal tanzanisk man."

Läs mer i Världen idag>>