Våra gränser - och andras

Världen idag skriver med anledning av att hela världen har åsikter om hur Israels gränser ska se ut:
"Fenomenet förekommer knappast i någon annan del av världen. Det är bara att tänka sig hur vi svenskar skulle reagera om exempelvis länder som Venezuela eller Iran skulle uttrycka sina synpunkter på hur Sveriges gränser till våra grannländer ska dras. Hur skulle det låta med ett förslag som gick ut på att Sverige och Norge borde överväga att ge bort Gotland och norra Norge till Ryssland – för att främja grannsämjan och för att bidra till världsfreden?
Förslagen hade självklart betraktats som både naiva och orealistiska – för att inte säga direkt oförskämda. Sådana synpunkter skulle naturligtvis vänligt men bestämt förpassas till papperskorgen.  När det gäller landet Israel resonerar världens politiska ledare som om det vore en självklarhet att dessa gränser är uppe till allmän debatt. Medan stormakterna med hänvisning till ”nationella intressen”, direkt och indirekt, tar för sig av olika geografiska områden runt om i världen, samråder de samtidigt om vilka krav på eftergifter de ska ställa på Israel, ett land som är omgivet av fientliga arméer."

Ger sig inte – Gniste på G igen

Från Bohuslänningen (Läs också Dagen):
"Uddevalla kyrka var fullsatt vid lördagens tacksägelsekonsert för pastor Håkan Gniste.
Mot alla odds överlevde han den svåra branden 2009 och nu är han på väg tillbaka.
– Jag är fortfarande rätt svag men känner att jag är väldigt starkt på gång, sa han i sitt tacktal, och fick enorma applåder till svar.
Håkan Gniste, som är pastor i församlingen Fristaden, är fysiskt svårt märkt av branden den 3 mars 2009 då familjens hus eldhärjades svårt.
Han svävade länge mellan liv och död men är sen i oktober 2009 utskriven från sjukhuset och arbetar hårt med sin rehabilitering."

Pedofilskandalerna…

Ulf Ekman kommenterar i sin blogg pedfilskandalerna:
"Under en längre tid har media rasat över sexskandalerna inom Katolska kyrkan och det har skrivits otroligt mycket om detta. Drevet har gått i media över hela världen och det är ingen tvekan om att det finns en mycket gäll och skadeglad ton, ibland uppblandat med rent hat. En stor förtroendekris har uppstått och Katolska kyrkan har blivit hatobjekt nummer ett i den sekulariserade världen."

Debatten om samboskap-äktenskap

Stefan Swärd kommenterar på sin blogg debatten om samboskap-äktenskap:
"En synpunkt som kommer fram i flera inlägg är att det egentligen inte är någon större skillnad på äktenskap och sambo, äktenskapen blir också på prov. Jag har två svar på detta. I lagstiftningen är det stor skillnad på äktenskap och sambo och det är en mer säker juridisk reglering i ett äktenskap. Däremot tycker jag att den moderna synen på äktenskap som ett tillfälligt kontrakt som på ganska lösa grunder kan upplösas, det är ingen kristen syn. Den kristna grundsynen är enligt Jesusorden “det Gud sammanfogar ska människor inte skilja åt”. Idealet är det livslånga äktenskapet, men Bibeln ger ju också vägledning hur vi gör när idealet inte fungerar."

Vad är egentligen en värdig död?

Ann Heberlein skriver i Kyrkans Tidning:
"Det viktigaste argumentet mot aktiv dödshjälp är ”det sluttande planets argument”. Farhågan är att en legalisering av aktiv dödshjälp skulle leda till att sjuka och gamla känner sig pressade att acceptera dödshjälp. En annan farhåga är att människor som inte är döende i en fysisk mening, människor som upplever sina liv vara utan värde, begär och får dödshjälp. Erfarenheter från självmordskliniker i Nederländerna visar detta – det är inte bara människor i Lars-Olovs och Kims situation som vill ha hjälp att dö. Också människor som är deprimerade söker hjälp att dö. Då kommer saken i ett lite annat läge, eller hur?"

Gladys del Pilar: ”Vi väntar med sex till bröllopet”

Från Svenska Journalen:
"Efter ett och ett halvt års bekantskap har alltså hon och Christer Bergh bestämt sig för att gifta sig.
- Jag visste att jag hade träffat min blivande make när jag träffade Christer första gången. Men jag föreslog inte att vi skulle gifta oss direkt, säger Gladys och gapskrattar så att hela köket fylls av hennes bubblande glädje.
Sedan tittar hon allvarligt på mig och säger att de blivande makarna har fattat ett beslut som kanske är lite märkligt i samhällets ögon. Men som de själva ansåg vara väldigt viktigt. De har bestämt sig för att avstå från sex tills de, inför Gud och inför de församlade, lovat att älska varandra i nöd och lust.
- Vi vill följa Bibeln helt enkelt. Christer har heller aldrig varit gift förut. Vi vill båda markera att detta är något nytt, vi vill ge vår gemensamma framtid bästa tänkbara början."

Sortering av människor i ateismens kölvatten

Ett av den västerländska kulturens särmärken är dess höga värdering av
den enskilda människan. Varje människa har i egenskap av att vara
människa ett okränkbart värde. Historiskt har denna människosyn sin
starkaste förankring i Bibelns beskrivning av människan som Guds avbild.
Här finns en tragisk ironi: samtidigt som denna människosyn först i vår
tid fått en konsekvent tillämpning så undergrävs den nu i sina grundvalar.

Den ateistiska livssynen, som allt mer kommit att ersätta kristen
gudstro, kan inte säga annat än att människan saknar egenvärde.
Principiellt finns det inget människovärde; hon är endast en av otaliga
biologiska livsformer på jorden. Människovärdet förändras från att vara
en sanning om människan till att bli en överenskommelse mellan
människor. Och alla överenskommelser kan brytas.

Helt följdriktigt diskuteras nu tanken på att få fram "perfekta
människor" genom fosterdiagnostik och selektiva aborter och samtidigt
minska antalet mindre perfekta människor. Enligt Torbjörn Tännsjö bör vi
"eftersträva utjämning av intellektuella och emotionella färdigheter. Då
får vi ett mer jämlikt samhälle" (Aftonbladet 23 oktober 2009). Men det
är då inte en jämlikhet i värde, utan i egenskaper. Människor med fel
egenskaper sorteras bort, eftersom de inte värderas lika högt som
människor med rätt egenskaper, som till exempel hälsa, intelligens och
skönhet.

Detta synsätt utgör en radikal förändring av synen på människan och har
knappast diskuteras i sådana termer sedan det tidiga 1900-talets
rasbiologi. Föraktet för svaghet kan inte uttryckas tydligare.

Som kristna är vi övertygade om att varje människa, från befruktningen
till dödsögonblicket, har ett okränkbart värde. Detta värde är oberoende
av egenskaper och förmågor, eller brist på sådana. Vi har vårt värde i
kraft av att vi är människor, skapade till Guds avbild och föremål för
hans kärlek. Som kristna avvisar vi därför varje relativisering av
människovärdet, varje gradering av den enskilda människan och varje
utsortering av den oönskade.

I bakgrunden till denna diskussion finns förstås hela frågan om abort
och vårt samhälles kluvna inställning till den ofödde. Å ena sidan är
fostret enligt svensk lagstiftning en skyddsvärd individ från
befruktningen, å andra sidan har vi rätt att avsluta fostrets liv av
precis vilken anledning som helst. Logiken är obeveklig: Om det är rätt
att abortera av vilken anledning som helst, måste det ju vara rätt att
med hjälp av fosterdiagnostik abortera av speciella skäl. Selektering på
grund av hälsa, intelligens, skönhet eller måste då accepteras. Den som
försvarar vårt samhälles nuvarande inställning till abort har därför
ingen saklig möjlighet att invända mot Tännsjös resonemang.

Utan Gud är människan ett djur bland andra. Om människan är Guds avbild
förändras bilden. Som Jesus retoriskt frågade: "Se på himlens fåglar -
är inte ni värda mycket mer än de?"

Stefan Gustavsson*, *generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen

Christina Doctare, läkare, samhällsdebattör

/Artikeln är publicerad i Kyrka och Folk 2010-03-10/