2010-07-09
Kollo för familjer med små marginaler
Under semestern passar många föräldrar på att skämma bort sina barn lite extra. Till Frälsningsarméns semesterkollo kommer familjer där ekonomin satt sina gränser.
Djupt inne i de Blekingska skogarna i Stora Hammar ligger Metodistkyrkans kapell.
En grön oas med badbrygga, bollplan och massvis med gömställen för busiga barn. Här ordnar Frälsningsarmén för femte året i rad ett semesterkollo för familjer som lever under hårda ekonomiska förhållanden.
– Vi träffar väldigt många förtvivlade föräldrar under året, tyvärr kan bara ett tjugotal erbjudas en plats på lägret, säger Pirkko Ziethén, kårledare i Karlskronas Frälsningsarmé."
2010-07-08
Frikyrkor ger sig in i valrörelsen
"På onsdagen presenterades något så ovanligt som ett kyrkornas eget valmanifest under Almedalsveckan på Gotland.
Det är sex olika frikyrkor som gått samman för att försöka lyfta in de existentiella frågorna i valdebatten.
Trots att det är ett valmanifest som helt saknar konkreta politiska förslag, så tycker frikyrkopastor Niklas Piensoho att man ska se det som att kyrkorna nu ger sig in i valrörelsen.
– Det är vad vi vill. Vi vill ge oss in i valrörelsen men inte för ett enskilt politiskt parti utan för att lyfta några viktiga frågor."
2010-07-07
"Bränn inte pengar, vi behöver dem bättre"
Nu har man svarat med att ställa ut sin "julgryta" med budskapet "Bränn inte pengar, vi behöver dem bättre".
Se intervju med informationschef Bert Åberg.
Sommarpsalmer är inget förtryck
Peter J Olsson skriver i Expressen angående skolavslutningar i kyrkan:
"Någon hänvisade upprört till att en präst tydligen någonstans hade välsignat barnen. Jag kunde förstå att man klagade om han nedkallade förbannelse över de ogudaktiga, men hur man kan ta illa upp av en välsignelse är mer obegripligt. Själv skulle jag bli glad om någon välsignade mig, även om jag inte delade hans religion."
"Någon hänvisade upprört till att en präst tydligen någonstans hade välsignat barnen. Jag kunde förstå att man klagade om han nedkallade förbannelse över de ogudaktiga, men hur man kan ta illa upp av en välsignelse är mer obegripligt. Själv skulle jag bli glad om någon välsignade mig, även om jag inte delade hans religion."
Tacka Gud för ateisterna!
Kyrkans Tidning skriver:
"Förbundet humanisterna är en tillgång för samtalet om tro och livsåskådning. Ibland förenklar de mer än lovligt, men det får man stå ut med. Tystnad och likgiltighet är ett större problem för kyrkan."
Hej vad det går: Förra veckan ryckte kompositören och riksateisten Björn Ulvaeus ut till de kyrkliga skolavslutningarnas försvar. ”Jag ser fram emot att få höra mina barnbarn sjunga sommarpsalmer i kyrkor många år framöver. Det får ingen ta ifrån mig”, skriver han i Expressen.
Han tycker att psalmerna och kyrkolokalen står för tradition, mystik och förundran. En dag som denna behöver man inte ta ställning till hela Gud-å-Jesus-grejen. Och alla som känner sig kränkta i sin (o)tro av att befinna sig på fel ställe har helt enkelt inte fog för sin uppfattning."
"Förbundet humanisterna är en tillgång för samtalet om tro och livsåskådning. Ibland förenklar de mer än lovligt, men det får man stå ut med. Tystnad och likgiltighet är ett större problem för kyrkan."
Hej vad det går: Förra veckan ryckte kompositören och riksateisten Björn Ulvaeus ut till de kyrkliga skolavslutningarnas försvar. ”Jag ser fram emot att få höra mina barnbarn sjunga sommarpsalmer i kyrkor många år framöver. Det får ingen ta ifrån mig”, skriver han i Expressen.
Han tycker att psalmerna och kyrkolokalen står för tradition, mystik och förundran. En dag som denna behöver man inte ta ställning till hela Gud-å-Jesus-grejen. Och alla som känner sig kränkta i sin (o)tro av att befinna sig på fel ställe har helt enkelt inte fog för sin uppfattning."
2010-07-02
Kristofobin breder ut sig
Nasrin Mosavi Sjögren skriver i Världen idag:"Det verkar finnas en allmänt utbredd uppfattning om skillnaderna mellan kristna och muslimer. Att svartmåla och smutskasta kyrkan ses ofta som en modig handling riktad uppåt mot makten.
På motsatt vis betraktas minsta kritik mot islam som en feg och klandervärd handling riktad mot en svag grupp som inte kan försvara sig. Huruvida dessa föreställningar överensstämmer med verkligheten, tycks vara av mindre vikt. Hur ska man annars förklara den massiva och skoningslösa kritik som ständigt riktas mot kristna och kyrkan?
Det är nästan rörande att se hur mycket ilsken energi det politiska etablissemanget slösar på en liten kristen minoritet, i ett av världens mest sekulariserade länder. Men det är inte särskilt lätt att ta all denna arga kritik på allvar. För hur kommer det sig att HBTQ-aktivisterna aldrig riktar någon av sina kampanjer mot den starka heteronormativiteten i landets muslimska samfund?
Den homofobi och sexism man tycker sig ana hos kristendomen överträffas stort av samma material inom islam. Det gäller såväl heliga skrifter som seder, bruk och attityder. Trots detta har det mig veterligen aldrig höjts några krav på enkönade vigslar i landets moskéer."
På motsatt vis betraktas minsta kritik mot islam som en feg och klandervärd handling riktad mot en svag grupp som inte kan försvara sig. Huruvida dessa föreställningar överensstämmer med verkligheten, tycks vara av mindre vikt. Hur ska man annars förklara den massiva och skoningslösa kritik som ständigt riktas mot kristna och kyrkan?
Det är nästan rörande att se hur mycket ilsken energi det politiska etablissemanget slösar på en liten kristen minoritet, i ett av världens mest sekulariserade länder. Men det är inte särskilt lätt att ta all denna arga kritik på allvar. För hur kommer det sig att HBTQ-aktivisterna aldrig riktar någon av sina kampanjer mot den starka heteronormativiteten i landets muslimska samfund?
Den homofobi och sexism man tycker sig ana hos kristendomen överträffas stort av samma material inom islam. Det gäller såväl heliga skrifter som seder, bruk och attityder. Trots detta har det mig veterligen aldrig höjts några krav på enkönade vigslar i landets moskéer."
Plats för tro i Europa
Thomas Österberg skriver i Dagen:
"Sekulära stater måste ge utrymme att praktisera kristen tro och andra religioner
Skulle Sverige på sikt kunna tvingas ta bort korset ur flaggan för att det är en kristen symbol? Frågan verkar nästan absurd, men påståendet har väckts. Dagen berättade i går om hur 37 juridikprofessorer från 11 länder har hävdat en sådan möjlig utveckling efter Europadomstolens beslut förra året om att förbjuda krucifix i italienska klassrum. En ny hearing hölls i veckan.Att diskussionen om Europadomstolens beslut fortfarande är i gång är ett hälsotecken för alla som värnar ett öppet och religiöst pluralistiskt samhälle.Liknande kontroverser har förekommit i Tyskland, Rumänien och Spanien. Här i Sverige anknyter debatten om skolavslutningar i kyrkan till samma rädsla för att konfronteras med religion.
I praktiken skulle det vara näst intill omöjligt att plocka bort allt som kan betecknas som religiösa symboler från offentliga institutioner och samhällsliv. Då får vi sluta ge skolbarnen påsklov, kasta ut adventsstjärnorna till jul, radera delar av den svenska sångskatten, förbjuda halsband med kors och så vidare."
Samvetsfrihet - I have the right to my opinion
Stefan Gustavsson skriver på SEA:s hemsida:
"Sverige är känt för sin samförståndsanda. Vi söker kompromisserna, den minsta gemensamma nämnaren, smörjmedlet som gör att friktionen inte märks … Som nattfjärilar flockas runt en lampa, tenderar vi att gravitera i riktning mot majoritetens uppfattning. På många sätt har detta förhållningssätt tjänat oss väl och skapat ett land med förhållandevis få konflikter och oroshärdar.
Baksidan är att det också skapat ett stort mått av underdånighet gentemot makten och majoriteten. Som folk har vi en lång historia av underordning: vi har underordnat oss kungen, statskyrkan, det statsbärande partiet … Vi saknar i hög grad den attityd som t ex amerikaner tar för självklar: I have the right to my opinion. Jag har rätt till min egen åsikt.
Inte minst gäller detta synen på religion. Från Uppsala mötes beslut 1593 och under 400 år framåt hade vi statskyrka; alla svenska medborgare måste tillhöra Svenska Kyrkan. Mellan 1726 och 1858 gällde dessutom konventikelplakatet som förbjöd alla enskilda religiösa sammankomster utanför statskyrkans kontroll. Det är först från 1 januari 1952 som full religionsfrihet råder i Sverige. Då först kunde svenska medborgare gå ur Svenska kyrkan utan att gå med i något nytt samfund!
Idag är statskyrkan som väl är avskaffad, enhetskulturen på många områden uppbruten och Sverige ett allt mer pluralistiskt samhälle. Men samtidigt finns det starka tendenser att på livsåskådningens område införa en ny enhetskultur, en ny statsreligion: istället för evangelisk-luthersk tro en sekulär livsåskådning som alla förväntas underordna sig."
Läs mer>>
"Sverige är känt för sin samförståndsanda. Vi söker kompromisserna, den minsta gemensamma nämnaren, smörjmedlet som gör att friktionen inte märks … Som nattfjärilar flockas runt en lampa, tenderar vi att gravitera i riktning mot majoritetens uppfattning. På många sätt har detta förhållningssätt tjänat oss väl och skapat ett land med förhållandevis få konflikter och oroshärdar.
Baksidan är att det också skapat ett stort mått av underdånighet gentemot makten och majoriteten. Som folk har vi en lång historia av underordning: vi har underordnat oss kungen, statskyrkan, det statsbärande partiet … Vi saknar i hög grad den attityd som t ex amerikaner tar för självklar: I have the right to my opinion. Jag har rätt till min egen åsikt.
Inte minst gäller detta synen på religion. Från Uppsala mötes beslut 1593 och under 400 år framåt hade vi statskyrka; alla svenska medborgare måste tillhöra Svenska Kyrkan. Mellan 1726 och 1858 gällde dessutom konventikelplakatet som förbjöd alla enskilda religiösa sammankomster utanför statskyrkans kontroll. Det är först från 1 januari 1952 som full religionsfrihet råder i Sverige. Då först kunde svenska medborgare gå ur Svenska kyrkan utan att gå med i något nytt samfund!
Idag är statskyrkan som väl är avskaffad, enhetskulturen på många områden uppbruten och Sverige ett allt mer pluralistiskt samhälle. Men samtidigt finns det starka tendenser att på livsåskådningens område införa en ny enhetskultur, en ny statsreligion: istället för evangelisk-luthersk tro en sekulär livsåskådning som alla förväntas underordna sig."
Läs mer>>
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)