Nasrin Mosavi Sjögren skriver i Världen idag:"Det verkar finnas en allmänt utbredd uppfattning om skillnaderna mellan kristna och muslimer. Att svartmåla och smutskasta kyrkan ses ofta som en modig handling riktad uppåt mot makten.
På motsatt vis betraktas minsta kritik mot islam som en feg och klandervärd handling riktad mot en svag grupp som inte kan försvara sig. Huruvida dessa föreställningar överensstämmer med verkligheten, tycks vara av mindre vikt. Hur ska man annars förklara den massiva och skoningslösa kritik som ständigt riktas mot kristna och kyrkan?
Det är nästan rörande att se hur mycket ilsken energi det politiska etablissemanget slösar på en liten kristen minoritet, i ett av världens mest sekulariserade länder. Men det är inte särskilt lätt att ta all denna arga kritik på allvar. För hur kommer det sig att HBTQ-aktivisterna aldrig riktar någon av sina kampanjer mot den starka heteronormativiteten i landets muslimska samfund?
Den homofobi och sexism man tycker sig ana hos kristendomen överträffas stort av samma material inom islam. Det gäller såväl heliga skrifter som seder, bruk och attityder. Trots detta har det mig veterligen aldrig höjts några krav på enkönade vigslar i landets moskéer."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar