Göran Rosenberg skriver i Dagens Nyheter med anledning av Humanisternas mångmiljonkampanj "Gud finns nog inte":Vad kampanjen mer eller mindre öppet säger, och framför allt signalerar med sitt val av symboler, är att problemet med människor som fortfarande verkar tro att Gud nog finns (för det är ju detta som verkar vara Humanisternas problem) i hög grad är ett problem med människor av muslimsk eller judisk tro. Jag anar att detta kanske inte är vad kampanjmakarna har avsett men det är så jag tror att kampanjen riskerar att uppfattas, inte minst av människor som anser att människor av muslimsk eller judisk tro är ett problem i sig.
Förklaringen till att kampanjen inte väckt berättigat uppseende, för att inte säga upprördhet, är framför allt, tror jag, det faktum att Humanisterna lyckats att framställa det hela som en fråga om tro mot vetande
Men detta är inte en fråga om tro mot vetande. Detta är en fråga om tro mot tro. I Humanisternas fall inte bara tron att Gud nog inte finns utan också tron att de som tror att Gud nog finns utgör ett problem värt en mångmiljonkampanj.
Läs mer i DN>>
Tron hos många av de som tror på existensen av en övernaturlighet kallad gud utgör de facto ett problem. Med risk för att vi hamnar i ett meningsutbyte om "gott" och "ont" vill jag ändå citera nobelpristagaren Stephen Weinberg: "För att förmå goda människor att göra onda saker krävs religion." Den israeliske psykologen George Tamarin lät israeliska skolbarn mellan 8 och 14 år läsa ett stycke ur Bibeln som handlar om Jerikos förstörelse. I guds namn dödas alla män, kvinnor, barn och djur, och hela staden sätts i brand. 74 procent höll helt eller delvis med om att det var rätt att döda Jerikos invånare.
SvaraRaderaNär en annan grupp fick läsa samma text, men där man bytt ut Joshua mot General Lin och Israel med kinesiskt kungarike, tyckte bara 7 procent att folkmord var rätt.