Religion, Humanism & Politik

- Okommenterat - Josef Gustavsson skriver på web-portalen Ikon:
I mitt senaste inlägg så tog jag upp Humanisternas kampanj Gud finns nog inte och beskrev lite tankar kring denna. Efter att jag skrivit inlägget så följde en rad kommentarer kring ämnet och min kritik mot Humanisterna vilket nu fått mig att skriva detta inlägg vari jag utifrån ett personligt perspektiv kommer att behandla ämnet religion och politik med fokus på Humanisternas åsikter.

Humanisterna beskriver på sin hemsida att de arbetar för att värna det sekulära samhället, där religion och politik hålls isär. I organisationens stadgar står det bland annat att Humanisterna förespråkar en sekulär etik, där religiös tro eller uttolkning av föregivet heliga skrifter inte kan tillåtas styra samhällets moraluppfattningar.

Jag anser att denna syn på samhället borde kritiseras av såväl troende som icke-troende människor och anledningen är som följer. Jag som kristen människa förankrar min etik och moral på Bibeln i vilken jag tror att Guds Ord uppenbarats till oss människor. När Humanisterna beskriver att min religiösa tro och min syn på Bibeln som auktoritet över mina åsikter inte ska få tillåtas styra samhällets moraluppfattningar så säger de implicit att jag som kristen människa inte ska tillåtas att yttra mig om moral. Religionen är en privatsak och skall inte blandas in i det offentliga samhället står det i Humanisternas beskrivning om vad humanism innebär. Jag förväntas med andra ord att tänka utanför min privata religiösa sfär om jag ska påverka det offentliga samhället, men hur är det möjligt? Om jag bortser ifrån grunden för mina åsikter så finns det ju inte någonting kvar, jag blir som ett blankt papper, en människa utan värderingar och utan ståndpunkter. Som kristen människa så kan jag inte bortse ifrån min kristna tro i någon fråga, kanske minst i fråga om moral, och konsekvensen blir att jag i ett sekulärt, humanistiskt samhälle förvägras rätten att ha en offentlig åsikt.

Läs mer>>