Synen på synd hotar ekumeniken

Okommenterat - Dagen skriver om den kristna sfären i Södertälje:
"Mesopotälje, Lilla Irak och Sveriges nya Jerusalem. Det finns många sätt att beskriva fenomenet Södertälje. I det kyrktäta Södertälje är såklart ekumenik viktigt - och visst finns det samarbete mellan kyrkorna. Själva framhåller de viljan att vara eniga och söka samarbete. Men det finns också slitningar och motsättningar i relationerna.I en serie artiklar kommer Dagen att spegla det kristna Södertälje som skiljer sig markant från övriga Sveriges kristenhet."

Läs mer i Dagen>>

Messianska judar nyckelpersoner i helandet av Kristi kropp

Okommenterat - Bengt Malmgren skriver i sin blogg:
Detta med de messiastroende judarna, eller de judekristna är ett intressant tema som blir alltmer viktigt i den ekumeniska förståelsen av Kyrkan som Kristi kropp. En av talarna på Oasmötet i Borås, Israel Pochtar tillhör denna växande skara som erkänner Jesus som den Messias som judarna väntat på. Israel Pochtar berättade på onsdagskvällen mycket intressant om detta.
Judekristna församlingar finns främst i USA, i tidigare Sovjet-staterna och i Isrsel. Det är inte bara en ny grupp i den kristna gemenskapen, utan de har en nyckelroll i den ekumeniska processen. Kyrkan, Kristi kropp, blir inte hel förän denna del är på plats. Judekristna tycks utgöra en slags katalysator i ekumeniken mellan olika delar av Kristi kropp. Katoliker och evangelikala, t.ex. har kanske inte en naturlig fallenhet för att samarbeta, utan det uppstår lätt spänningar och konkurrens när de är tillsammans, men när judekristna finns med i den gemenskapen också, så är det som om ekumeniken faller sig mera naturligt, alla våra stridsfrågor som gör att var och en håller sig på sin kant känns plötsligt så futtiga i förhållande till den större och viktigare uppgiften att ena och hela Kristi kropp.

Läs hela inlägget från Bengts blogg>>

Festhögmässan

Okommenterat - Markus Wallgren ger en personlig rapport på sin blogg från OAS-mötet i Borås.
"...Men, det är den helige Andes välsignelse i Oas-rörelsen – Anden pekar på Jesus.
För det allt handlar om på mötet vi varit på nu, det är ”En enda Herre, Jesus Kristus”. Och vi tycker inte lika om allt. Vi uttrycker inte tro på samma sätt alltid. Men vi tillber och ärar och är i samme Herre Jesus Kristus. Det är kyrka. Vi här Herrens, och olikheter till trots, så känner vi igen varandra och vet att söka enhet i Kristus. Alltså i Kristus på riktigt. Försonade i tron på Honom som dog och uppstod, befriade från synd och skuld, med evigheten som hemvist, med en ny identitet som den Helige Ande ger av att vara Guds folk. I Kristus.

Så, tack ALLA för ett gott möte i Borås! Jag blir inspirerad till mer Bibelläsning och att umgås med Jesus så. Många trådar har jag med mig från de föredrag jag hört, och det blir en väv som ger mycket mening i det jag står i just nu. Underbart med den variation och bredd som är.
Så det är med glädje jag hänger med Petrus upp på berget nu, för att förbereda gudstjänsterna för Kristi förklarings dag.

Fler bloggar som nämner BoråsOas: Ulf Ekman, Johan Borg, Linnea Olsson.

Läs hela inlägget från Markus Wallgrens blogg>>

Brokig samling under en enda Herre

Okommenterat - Världen idag rapporterar från OAS-mötet i Borås (Foto:Erik Lundström):
"Under temat “En enda Herre, Jesus Kristus” har tusentals människor samlats till Svenska kyrkans Oasmöte i Boråshallen den här veckan för att lovsjunga, be och höra Guds ord.– Vi hoppas att den helige Andes frukt ska bli tydlig för människor, säger Leif Nordlander, ordförande för Oasrörelsen i Sverige.Det är inte mycket som påminner om att det faktiskt är en sporthall som konferensen äger rum i. Den stora hallen är utsmyckad i allsköns färgstarka tyger och den stora scenen i mitten är kantad av en stor mängd blommor och inte minst ett stort kors med Jesus på.Här finns barnfamiljer, äldre, ungdomar och inte minst en hel del prästkragar i bänkarna. Och visst är det många som sjunger med när lovsångsteamet uppbackat av både cello och fiol leder församlingen in i tillbedjan.

Utmed sargen på den stora planen finns flera urnor med tygflaggor som publiken är fria ta med sig till sin plats och vaja med i lovsången. Eller dansa med om de så önskar. För här råder det stor frihet i uttrycksformerna. Inte minst på de första stolsraderna där dansarna huserar."

Läs mer i Världen idag>>

Laestadianer bryter med Svenska kyrkan

Dagen skriver:
"Efter flera års protester mot utvecklingen i Svenska kyrkan har laestadianerna fått nog. - Nu lämnar vi och vill inte finansiera kyrkans verksamhet med våra skattepengar, säger den tongivande predikanten Karl-Göran Välivaara.

Östlaestadianska församlingen (eller fridsförbundet) i Haparanda har brutit med Svenska kyrkan och förrättar sedan en tid tillbaka egen nattvard och dop. Det huvudsakliga skälet är att Haparandaförsamlingen - och större delen av den inomkyrkliga rörelsen - anser att kyrkan har distanserat sig från Bibeln i frågor om äktenskap och samlevnad. Och nu börjar man också lämna moderkyrkan. "

Läs hela artikeln>>

Kyrkan och homosexualiteten

Stefan Swärd skriver på sin blogg en bra analys om kyrkans förhållningssätt till homosexualiteten
"...Och jag tycker att vi kan erkänna att vi har haft fel när vi tidigare har anpassat oss till övriga samhällets homofobi och den kränkning av människor med en homosexuell läggning som har kännetecknat historien. Historiskt tror jag där att kyrkan har varit styrd av tidsandan. Att möta människor med kärlek och respekt är nödvändigt, och visa förståelse för brottningskampen med synden och livet - som vi alla känner på olika sätt - är nödvändigt. Och här har vi felat.

Att konsekvent hävda nåden och evangeliet, och samtidigt lyfta fram omvändelsens utmaning som gäller oss alla, samtidigt som man handfast håller fast vid den kristna äktenskapssynen och synen på sexualiteten - det är den enda framkomliga vägen som jag ser det. Men det skapar varken godkännande eller applåder i sekulära media."

Läs hela inlägget>>

Sekulariseringen begränsar horisonten

Okommenterat - Stig Demker skriver i Dagen:
En sekulariserad värld är en försnävad värld. Det är som om man skulle ställa en jättelik ostkupa över till-varon och begränsa sig till ett perspektiv på hundra år.

Det är en paradox att allteftersom utvecklingen går framåt och kunskapen växer så blir instängdheten större och de andliga horisonterna snävare. Detta gäller i stort sett för de tongivande i den allmänna debatten om livsåskådning och existentiella frågor.

Vi lever i världens mest sekulariserade land brukar det heta, och hittills har det varit mycket svårt att på allvar och med den intellektuella hedern i behåll våga hävda att det finns en Gud som håller hela tillvaron i sin hand. Men nu kanske något håller på att hända. Möjligen kommer vi snart att se en mycket större öppenhet för andliga frågor.

Läs mer i Dagen>>

Lavinartad väckelse i Sydafrika

Okommenterat från Dagen:
I över en månad har en evangelistkampanj i sydafrikanska staden East London lockat tiotusentals besökare. Arrangörerna har förlängt mötesserien som fortsätter dra stora skaror.

När världsevangelisten Rodney Howard Browne, själv född i Sydafrika, drog igång sin kampanj i juni var tanken att den skulle hålla på i 18 dagar.

-Det har nu exploderat till ett uppvaknande som skakar om tvärs över Afrika. Det är svårt att kvantifiera de effekter det har haft men tusentals har flugit in från hela Syd-afrika och det ser ut att inte upphöra, säger Rodney Howard Browne på sin hemsida. Enligt arrangörernas egna uppgifter - som inte blivit bekräftade av utomstående - har närmare 79000 människor kommit till tro under satsningen som går under namnet 30 Days of Glory.

Läs mer i Dagen>>

Att tala sanning får konsekvenser

Mats Tunehag i Världen idag
Sanningen tål alltid att ifrågasättas. Får man inte ifrågasätta, kan man sannerligen ifrågasätta sanningshalten av det ifrågasatta. Det gäller läror, organisationer, statsapparater, religiösa eller politiska grupperingar. Blind lydnad krävs, åtminstone tystnad. Det kan handla om nynazistiska grupper, religiösa sekter, Nordkorea eller islams läror. Den som trots allt ifrågasätter, riskerar trakasserier, misshandel, uteslutning, fängelse och till och med döden.

Det sägs att krigets första offer är sanningen. Så är det nog förvisso. Dessutom för diktaturer alltid krig mot sanningen, för den är ett hot mot deras maktapparat. Den påtvingade tystnaden är öronbedövande i arabvärlden och Iran.”Iran är världens största fängelse för journalister och internet-dissidenter och landet håller på att bli världens farligaste plats för dem att verka i”, skriver Reportrar utan gränser den 12 juli.

Under den senaste månaden har över 40 journalister och bloggare fängslats i Iran. Den islamska regimen arresterade även den franska studenten Clotilde Reiss på Teherans flygplats den 1 juli och anklagade henne för spioneri. Hon hade bilder på demonstrationer i sin digitalkamera.
------------
Sanningen tål alltid att ifrågasättas och med sanning kommer frihet. Varför är arabiska, palestinska och iranska ledare så rädda för sanningen? Deras regimer skulle krackelera om sanningen kom fram. Det är sanningens konsekvens.

Läs mer i Världen idag>>

Allvarlig inre sekularisering

Tuve Skånberg skriver i Världen idag:
Den yttre, strukturella sekulariseringen är knappast ett egentligt hot mot kristen tro. Det är däremot den inre sekulariseringen av de troende. I sekulariseringsprocessen finns ett drag av att gå från det offentliga till det privata, från det gemensamma till det individuella, från det för alla iakttagbara och hörbara till det osynliga och tysta. Sekulariseringen hotar inifrån och ut, inte tvärtom.Bibeln och andaktsboken har flyttat från köksbordet till nattygsbordet. Bordsbönen har blivit privat, tyst och osynlig, från att ha varit gemensamt sjungen eller bedd. De yttre uttrycken för tron i familj och församling blir färre och otydligare, som att gemensamt be, gemensamt fira kristna högtider som påsk och jul, gå till söndagens gudstjänst. Semester och sommarlov kan bli helt fria från gudstjänstliv.

Läs mer i Världen idag>>

Om kyrkans kris

Bloggaren Prästerik skriver:
Svenska kyrkan befinner sig i konstant kris, nu kanske värre än på länge. Många oroar sig över vad som ska hända, inte minst kommande höst. Först har vi kyrkovalet den 20 september då vi verkligen skulle behöva ett Guds ingripande för att minska de politiska ideologiernas inflytande på kyrkan. Sedan har vi kyrkomötets förväntade beslut om vigselordningen någon gång i slutet av oktober och därefter den potentiellt ödesdigra biskopsvigningen den 8 november i Uppsala domkyrka, då Eva Brunne ska vigas till biskop för Stockholms stift.

Alla dessa händelser kommer att göra somliga mycket glada och nöjda, medan andra kommer att inte bara kommer att bli djupt oroade, men faktiskt känna sig alltmer främmande för den kyrka man tillhör och älskar och faktiskt vill tillhöra och älska. Och vore det enbart en känsla av utanförskap vore det säkerligen uthärdligt, men när beslut och handling hotar att göra Svenska kyrkan till något annat än en kristen kyrka, ja då är det fara å färde på allvar.

Partipolitiken i Svenska kyrkan har tilltagit istället för minskat sedan kyrkan skildes från staten den 1 januari 2000 och hotar att helt omintetgöra den kristna bekännelsen och Bibeln som grund för Svenska kyrkans liv och lära.

Läs mer>>

Läs också Markus Wallgren>>

Gud vill hjälpa dig – inte göra dig besviken

Stanley Sjöberg skriver i Hemmets vän:
I Lukasevangeliet (11:5-13) berättar Jesus en liknelse om hur bön fungerar. Historien handlar om en man som helt överraskande får besök mitt i natten. Han upptäcker då att han inte har något att bjuda sina nattgäster på och går därför till en granne och ber om att få låna tre bröd. Grannen hade somnat, men vaknar och är naturligtvis beredd att hjälpa sin vän med det här bekymret. Så tillade Jesus: ”Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.” Gud blir inte besvärad av våra böner. Han vill inte göra någon besviken.

Läs mer i Hemmets Vän>>

Gud är tillbaka i det offentliga.

- Okommenterat - Ulf Ekman skriver i sin blogg:
Undersökning efter undersökning kommer till samma slutsatser: Gud och religion är tillbaka i det offentliga rummet. SvD, 14:e juli, berättar om boken “God is back” som är en beskrivning av detta intressanta och märkliga fenomen. Med andra ord, sekulariseringen är inte något som automatiskt slutar i religionens frånvaro och Guds död, om nu humanisterna hade hoppats på det, tvärtom! Intresset för religion, behovet av att förstå religion för att förstå sin omvärld samt antalet aktiva religionsidkare ökar ständigt. Sekulariseringen har troligen skapat ett vakuum som gör att pendeln istället slår tillbaka. Människor har helt enkelt blivit trötta på att det ständigt tjatas om att Gud inte finns, inte är relevant för samhällsdebatten eller bara tillhör den privata flumsfären.

Läs mer>>

Var finns värderingarna i den nya abortutredningen?

- Okommenterat - Ingrid Ydén Sandgren skriver i Världen idag:
Anders Milton som fått regeringens uppdrag att komma med förslag till aborthämmande program, har nu presenterat utredningens resultat. Regeringen önskade att utredningen skulle ge ungdomar nya kunskaper, värderingar och självkänsla i syfte att de alltför många tonårsaborterna skulle minska.Och vad hade utredaren att komma med? Gratis p-piller, subventionerade dagen-efterpiller och kondomer till ungdomar över 15 år. Var är de nya värderingarna? Att få gratis p-piller inbjuder inte precis till avhållsamhet, utan tvärtom. Ännu värre är erbjudandet om dagen-efterpiller. Utredaren har hamnat i en fälla, han har inte vågat avvika från trenderna för att söka något nytt och äkta. Utredningen måste betraktas som ett katastrofalt misslyckande.

Läs hela artikeln i Världen idag>>

Sökes: Vuxna vuxna

-Okommenterat - Felicia Svaeren skriver i Världen idag:
”Sluta skyll på att vi inte vill att ni ska lägga er i. Vi åker hellre bil med er hem från fester än hittar vår bästa vän mördad i en skog.”Det skrev 16-åriga Fridah Jönsson i en krönika i Dalarnas tidningar för några veckor sedan. Krönikan var adresserad till alla 60-talister som inte ser sina barn och ungdomar. Föräldrar som hellre reser, förverkligar sig själva, twittrar eller facebookar i stället för att ta hand om sina barn. Vi är många som talar om ungdomsproblemen i Sverige i dag, för de finns där. Med alkoholmissbruk, våld, självmordsförsök och mobbning. Men någonstans har en segregation inträffat. Vuxna står utanför ett skyltfönster, tittar in på den unga generationen och skakar på huvudet, helt omedvetna om att det egentligen är de själva som är huvudproblemet. I förra veckan arrangerades för första gången EU-kommissionens konferens för ungas hälsa med medverkan av flera hundra ungdomar från hela Europa. Dessa ungdomar fick bland annat vara med och själva berätta hur de skulle vilja att deras hälsa främjas. Statens folkhälsoinstitut rapporterar att ungdomarna bland annat uttryckte att ”det är viktigt att engagera föräldrar i hälsofrämjande insatser som riktas till unga.” Att allt fler ungdomar nu börjar efterfråga föräldrastöd och ordentligt ingripande från vuxna är bra och viktigt att ta vara på. Viktigt att notera är att dessa ungdomar inte frågar efter statens ingripande utan efter vuxna människor som finns i deras närhet.

Läs hela artikeln>>

”Okunskap bakom stöd till dödshjälp”

Okommenterat från Världen idag:
Det finns goda möjligheter för svårt sjuka människor både att leva meningsfullt, och att möta döden på ett värdigt sätt. Ändå visar attitydundersökningar att stödet för aktiv dödshjälp bland svenskarna är dubbelt så stort som motståndet. Foto: Scanpix

Dubbelt så många svenskar är för att tillåta aktiv dödshjälp än de som är emot det, enligt en färsk undersökning från SOM-institutet i Göteborg. Men bakom siffrorna döljer sig rädsla för en smärtsam död och okunskap om vården i livets slutskede, menar kritiker.

– Jag har respekt för att människor som är i full vigör tänker att de hellre vill avsluta sitt liv än att ”ligga där och lida”. Men jag delar inte den åsikten och tycker inte att läkarna ska vara inblandade i sådana åtgärder, säger Anders Milton, läkare och regeringens psykiatrisamordnare.Han tror att många skulle ändra uppfattning om de fick se hur väl den palliativa (smärtlidande) vården fungerar.

Läs mer>>

Miljöinspektör förbjuder frälsningsarméns karnevalsbullar

- Okommenterat - Helsingborgs Dagblad skriver:
Sju snopna frälsningssoldater fick bevittna hur deras bakverk, som skulle säljas under karnevalen, förbjöds. Dessutom måste de sluta med en 120-årig tradition av kyrkkaffe. Liksom Malvans servering till hemlösa anmäls nu Frälsningsarmen till åklagare av miljöförvaltningen i Landskrona.
LANDSKRONA.
Karnevalsstämningen i Frälsningsarméns lokaler på Eriksgatan är låg. I flera veckor har de förberett sig inför den årliga kakförsäljningen. Fem damer och två herrar har de senaste dagarna bakat stora mängder småkakor och flera hundra bullar. Men under torsdagseftermiddagen fick kakborden besök av två miljöinspektörer från Landskrona kommun. Frälsningssoldaterna fick då omedelbara order om att upphöra med sin försäljning. Anledning: registrering för livsmedelshantering saknas.
— Ja, vi kunde ju inte gärna köra bort dem som redan var här och åt. De fick fika färdigt först, säger kårledare Tomas Söderström och berättar att de vanligtvis drar in cirka 10 000 kronor till församlingen under en karnevalshelg.
Pengarna, som de nu förlorar, skulle ha gått till bland annat pensionärsträffar och välgörenhet.

Dagens Nyheter skriver:
I tolv år har Frälsningsarmén i Landskrona serverat hembakta bullar och kakor på stadens karneval. Men i torsdags tog försäljningen tvärstopp när två miljöinspektörer från kommunen kom på besök.
Frälsningsarmén hade nämligen inte registrerat sig för livsmedelshantering och beordrades genast att upphöra med försäljningen, skriver Helsingborgs Dagblad på nätet.
Stora mängder vetekransar, brysselkex och gaffelkakor ser nu ut att gå till spillo. Och frälsningssoldaterna undrar varför de inte fått någon information om att det krävs registrering.

– Det tycker jag är konstigt. Vi har stått här i tolv år med dörrarna på vid gavel, säger Margot Westerlund, som själv bakat sex vetekransar, till tidningen.

Pengarna för försäljningen skulle bland annat ha gått till välgörenhet.

RELIGIONSFRIHET BRA FÖR STURMARK & ULVEAUS

Mats Tunehag skriver på Newsmill
Humanisterna Christer Sturmark och Björn Ulvaeus med flera har hävdat att det inte behövs någon lag om religionsfrihet. Det står dem fritt, men ack så dumt. Religionsfriheten är grundläggande och indikerar samt vägleder även andra fri- och rättigheter.

Först bör man konstatera att kanske 90 procent av världens befolkning bekänner sig till en religiös tro. Därför är det förmätet att göra en udda minoritet - som Humanisterna - till någon slags rikslikare. För det andra så har även Sturmark och Ulvaeus en tro, en världsbild och livsåskådning. De vill inte kalla sig religiösa men deras tro och aktiviteter skyddas också av religionsfriheten.
......
Därför är Sturmarks & Ulvaeus åsikter om religionsfrihetens betydelse inte bara pinsamt okunnig utan även potentiellt farlig. Men jag är glad - å deras vägnar - att de lever i ett land med religionsfrihet. Annars hade de inte kunnat publicera artiklar i ämnet, samt bedriva verksamhet i och genom Humanisterna.
Mats TunehagPS till Ulvaeus: Abbas musik är fantastisk och ger aningar av en högre verklighet. Men vem tackar han i sången "Thank you for the music"?

Läs hela inlägget>>

Rick Warren: Det är lättare att vara extremist

Från Dagen (Foto: Donna McWilliam):
Fortsätt gärna prata - men gör något också. Det var megapastor Rick Warrens uppmaning till världens två största religioner när han talade inför tiotusentals muslimer på nationaldagen.
Kritiker till Rick Warren menar att han inte vågar stå för sina åsikter varken under bönen vid president Obamas invigning eller när han förra året talade vid muslimska affärsrådet.
Nu tog Rick Warren upp kritiken:
- Det är lättare att vara en extremist av något slag. Då har du ju bara en grupp av människor som är arg på dig.

Läs mer i Dagen>>

Läs också på den engeslska sidan från Washington Times: "I am not interested in interfaith dialogue but interfaith projects"

Dessa minsta ibland oss

I Världen idag skriver Nasrin Mosavi Sjögren:
I en av kvällstidningarna läste jag en krönika häromdagen. Redan rubriken fångade mig: ”Aldrig så trygg som i mammas mage”. Krönikören skriver om den oro hon bär på för sina barn och menar att barn aldrig är så trygga som när de ligger i livmodern. Som jag önskar att hon hade rätt. Tyvärr ser verkligheten inte sådan ut. Faktum är att den i särklass farligaste platsen för en människa att befinna sig på i vårt land är just i sin mammas mage. Ingen annanstans är hon så fullkomligt övergiven av så väl juridiken, kulturen som sina medmänniskor. Den tunna gränsen där livmoder förvandlas till livmord går vid huruvida den ofödda människan är tillräckligt önskad av sina föräldrar. Aldrig annars tillåter vi att någons värde och status som människa avgörs av om andra önskar att denne ska få fortsätta leva. Sedan jag började intressera mig för de oföddas situation för ett par år sedan, har jag blivit alltmer övertygad om att det inte finns några hållbara argument för den laglöshet som råder i livets vagga. Med min nyvunna kristna tro på Gud följde också ett absolut människovärde. Det tog mig inte lång tid att inse att detta skulle få konsekvenser.

Läs mer i Världen idag>>

Roland Hellsten oroas av försämrad bibelkunskap

Roland Hellsten intervjuas i Dagen:
”Jag tror den grundliga bibelkunskapen inte finns hos moderna pastorer”
Utan bibelläsning riskerar församlingen sin identitet. Det menar pastor Roland Hellsten, som ser hur bibelkunskapen urholkas alltmer. På Hönökonferensen får dock bibelundervisningen fortfarande stort utrymme.
Den väckelse som svepte över Sverige på 1800-talet fick hundratusentals vanliga människor att öppna Bibeln och börja läsa den på allvar. Konferensen på Hönö har sina rötter i den väckelsen, och här fortsätter man att placera stor vikt vid bibelundervisning. Varje dag ges det bibelstudium både under förmiddagen och eftermiddagen, samlingar som alltid brukar vara välbesökta.
......
Men i dag märker han hur den kunskapen blir allt grundare. Han får tänka sig för när han lägger upp sina predikningar eftersom det inte längre är självklart att åhörarna känner till huvudgestalterna i Gamla testamentet eller centrala delar i Bibeln.- Det är något som är vemodigt på många plan och det får andliga konsekvenser. Det andliga livet blir i värsta fall lika fragmentariskt som bibelkunskapen, säger han.

Läs mer i Dagen>>

De smärtsamma skilsmässorna

Från Ulf Ekmans blogg
Semestertider är inte bara tider av vila utan det sker även kriser i äktenskap som kan sluta i uppslitande skilsmässor för många svenskar.Det finns statistik som säger att i USA slutar 50% av alla äktenskap i skilsmässa och 51 % av alla evangelikala äktenskap i skilsmässa. Då skulle de kristna äkenskapen brytas sönder oftare än de övriga. Om dessa siffror stämmer vet jag inte exakt men är det så, och det verkar troligt, då är statistiken skrämmande. Mycket skrämmande.

Att det moderna samhället betraktar äktenskapet som en slit och släng vara eller ett historiskt skede som är överspelat verkar mer och mer uppenbart. Det är en oerhörd fight om äktenskapets bevarande i dessa tider.

Att skilsmässor händer är tragiskt, men så sker i en ofullkomlig värld.

Läs mer>>

Undervisningen från Lapplandsveckan

Här kan du lyssna till undervisningen från Lapplandsveckan i olika ljudfiler.

Du kan även besöka Lapplandsveckans hemsida och läsa mer. (Bilden är hämtad från Lapplandsveckans hemsida).
Läs också referat i Dagen.

Att vinna hela världen – men förlora sin själ?

Eva Johnson skriver i Världen idag:
Han var en av de största, mest beundrade, mest välbetalda, mest begåvade, mest ensamma, mest olyckliga och vilsna människa som har funnits här på jorden på väldigt länge. Tidningarna har under de senaste dagarna svämmat över av reportage med detaljer kring Michael Jacksons förunderliga och märkliga liv.

Oavsett vad man tycker om popmusik eller dans så kan nog de flesta av oss, som någon gång har sett en video eller en filmsekvens från någon av Jacksons konserter, erkänna att han hade en begåvning som var någonting utöver det vanliga. Mitt i denna fantastiska framgångssaga var det emellertid uppenbart, att bakom alla pengar och stjärnglans fanns en djupt olycklig människa som brottades med skuggor och depressiva tankar. Hans liv utvecklades allteftersom till en enda stor ensam, tom och olycklig tragedi. En kulturjournalist sammanfattade Jacksons liv med orden ”hela världen kände Michael Jackson, men Michael Jackson kände ingen”.

Sällan har väl uttrycket ”att vinna hela världen, men förlora sin själ” kunnat personifieras på ett tydligare sätt av ett enskilt människoöde. Knappast någon enda människa skulle väl vilja byta öde med denna megastjärna – trots att han hade allt som man kan önska sig av mänsklig och materiell framgång. När man betraktar hans liv så blir det så uppenbart att lyckan aldrig kan köpas för pengar.

Läs mer>>