Om kyrkans kris

Bloggaren Prästerik skriver:
Svenska kyrkan befinner sig i konstant kris, nu kanske värre än på länge. Många oroar sig över vad som ska hända, inte minst kommande höst. Först har vi kyrkovalet den 20 september då vi verkligen skulle behöva ett Guds ingripande för att minska de politiska ideologiernas inflytande på kyrkan. Sedan har vi kyrkomötets förväntade beslut om vigselordningen någon gång i slutet av oktober och därefter den potentiellt ödesdigra biskopsvigningen den 8 november i Uppsala domkyrka, då Eva Brunne ska vigas till biskop för Stockholms stift.

Alla dessa händelser kommer att göra somliga mycket glada och nöjda, medan andra kommer att inte bara kommer att bli djupt oroade, men faktiskt känna sig alltmer främmande för den kyrka man tillhör och älskar och faktiskt vill tillhöra och älska. Och vore det enbart en känsla av utanförskap vore det säkerligen uthärdligt, men när beslut och handling hotar att göra Svenska kyrkan till något annat än en kristen kyrka, ja då är det fara å färde på allvar.

Partipolitiken i Svenska kyrkan har tilltagit istället för minskat sedan kyrkan skildes från staten den 1 januari 2000 och hotar att helt omintetgöra den kristna bekännelsen och Bibeln som grund för Svenska kyrkans liv och lära.

Läs mer>>

Läs också Markus Wallgren>>