Siewert Öholm skriver i Världen idag:Den Svenska Humanistkyrkan (SHK) med sin överstepräst Christer Sturmark i spetsen har återigen hamnat i en djup attack av avundsjuka mot andra kyrkor och samfund i Sverige. De stolta parollerna om att ”tankens frihet” bär, eller att ska kunna bäras av den ”fria tanken”, tycks vara som bortblåsta, när Sturmark åter i en artikel gråter krokodiltårar över uteblivna statsbidrag till sin tankefrihet.
I artikeln, som publiceras på Humanistkyrkans hemsida, www.humanisterna.se, pläderar han för likabehandling mellan humanisterna och andra trossamfund. Det är något grundläggande sjukt över Humanisterna, som å ena sidan jagar alla kyrkor och samfund för att dessa tror på något ickemateriellt, samtidigt som man till varje pris vill ”stänga in” sin egen tankefrihet i samfunds- och kyrkostrukturer. Djupt snyftande påpekar Sturmark i artikeln att de minsann både begraver och viger. Blir det barn efter deras vigslar förrättar de också sekulära, symboliska barndop (välkomstceremonier), de har undervisning (som om det vore bibelstudier?), de har möten och anti-gudstjänster som de kallar ”social samvaro”. Och nu vill de alltså ha statsbidrag. De har bönestunder och meditation som de på humanistiskt sätt kallar ”kontemplation”. De njuter av naturens under på samma sätt som kristna och Sturmark har kommit på i sin artikel att man även i Humanistkyrkan kan få ”gränsöverskridande upplevelser... inför naturens skönhet, eller som lyssnare till musik...”
Läs mer>>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar