Marcus Birro skriver i sin krönika i Expressen:"I Sverige definieras sorg som ett nederlag. Jag har aldrig förstått det där. Varför ska en sörjande människa skämmas? Vi andra tassar runt henne som runt en spetälsk. Är hon sjuk? Smittar det där askgrå ansiktet? Kan jag bli som hon om hon gråter när jag står bredvid?
Alla, du också, kommer att drabbas av sorg i livet. Det är en del av våra villkor. Ändå lyckas vi förminska sörjande människor till en form av paria, en utstött, en icke önskvärd. Vi ryser i hela kroppen, går förbi, låtsas inte se.
Men nederlag bygger en människa. Det som jag för några år sedan såg som ett sorts ständigt och dagligt sönderfall är i dag medaljer i minnesskåpet."
Läs mer i Expressen>>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar