"...Jag levde ett till synes bra liv med familj och många vänner. Jag har alltid älskat Gud ända sedan jag som femåring besökte ett kloster och där nunnorna lärde mig att be. Jag har därefter plikttroget gått på mässa ett par gånger per år mest bara för att hålla skenet uppe av att vara kristen. Mässorna hölls på arameiska så jag förstod ändå ingenting. Sanningen är den att jag aldrig lärde känna Gud.
Jag bad aldrig och jag läste aldrig Bibeln. Det var ett skal av kristendom som jag bara tog på mig. Men jag har alltid älskat Gud även om jag inte kände honom. Ibland under mina arbetspass som taxichaufför kunde jag köra till en kyrka och bara lägga händerna på kyrkporten för att försöka känna Gud. Mitt liv var ändå totalt innehållslöst. Jag hade pengar och köpte en massa saker, hade fester och umgicks med dåligt sällskap och jag blev aldrig tillfredsställd. I stället växte en oro inom mig, en ångest som tog över mig mer och mer. Jag var ofta deprimerad och kände ingen som helst glädje. Jag hade en manisk skräck att få cancer eftersom jag rökte en hel del. Det var då mitt under ett arbetspass som mörkret tog över totalt och jag bestämde mig för att begå självmord. Jag skrek ut min dödsångest och smärta i taxibilen och tänkte på hur jag skulle avsluta mitt liv. När jag tårögd tittade ut genom bilrutan låg där en kyrka.
Tårögd och snorig gick jag fram till porten och dörren var öppen. Jag steg på och mötte en kvinna som log emot mig. Hon frågade om hon kunde hjälpa mig och jag svarade att jag bara ville tända ett ljus. Kvinnan som heter Martha svarade "Jesus ska tända ett ljus inom dig”! Jag vandrade som i ett töcken och plötsligt stod flera människor och bad för mig. Alla grät, jag också. Vi bad och då plötsligt kände jag hur något föll från mitt bröst och jag kunde andas igen. Det var en sådan märklig och härlig känsla och jag blev befriad från det som tyngde mitt bröst."
Läs hela vittnesbördet på Gudslängtan.se>>
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar