2010-01-17

Politikens gränser

Från Claphamsinstitutets hemsida:
"...Ett konkret uttryck för ärlighet och ansvar är nykterhet. I Sverige har 10 procent av befolkningen alkoholproblem. Alkoholen är ett nervgift, och ruset är en förgiftning. Det får negativa följder att regelbundet förgifta kroppen. Enligt vissa bedömningar upptas hälften av sjukhusplatserna av skador och sjukdomar, som har en relation till alkohol. Enligt andra beräkningar har 80 procent av brotten relation till alkohol. Kring varje regelbundet berusad person finns ett nätverk av människor, som påverkas negativt. Om vi räknar de allra närmaste till tre personer (per alkoholberoende), innebär det alltså att 30 procent av befolkningen lever i den otrygghet det innebär att ha en regelbundet berusad närstående. Den som berusar sig tar inte ansvar, varken för sig själv eller för andra. Till bilden hör också ofta att den alkoholberoende regelmässigt ljuger. ”Det är inget problem för mig, jag kan sluta när som helst.” Här har alltså 30 procent av folket en akut otrygghet. En restriktiv alkoholpolitik kan självklart påverka situationen men inget parti kan i grunden lösa problemet, därför att man inte kan åstadkomma ansvar och ärlighet. Här är politikens gräns. Det måste något annat till.

Detta andra är det som kan ge en grundtrygghet inför cancer och hjärtinfarkt, ge mod till kreativitet och risktagning, skapa ärlighet och ansvar. Det är dags att spana efter det, innan man kommer till politikens gräns. Var kan det finnas? Civilförsvarsöverläkaren Walo von Greyerz hade som uppgift att förbereda Sverige för den totala förlust av trygghet, som heter krig. Han skrev: ”Om vi under tider, då vi förunnas leva i fred, bygger upp en livsåskådning, som håller i vardagslivets prövningar, lägger vi kanske en grund, som kan bära oss även i krig – en grund av förtröstan.” En sådan grund kan ingen politik lägga, men kanske kan politiker befrämja det som lägger den."

Christian Braw, docent i etik
Carin Stenström, journalist
Ivar Gustafsson, docent i matematik
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Läs hela artikeln>>

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar