Från www.gudslängtan.se:
"Jag heter Adel och jag växte upp i en traditionellt kristen familj i Kairo, Egypten. På söndagarna gick jag till kyrkan och jag trodde att jag var kristen och att detta var det som kristendomen handlade om. Jag hade aldrig hört talas om pånyttfödelse och frälsning och att leva för Jesus men inom mig fanns en längtan att lära känna Gud och jag letade efter hur jag kunde göra det och hur jag kunde ha en levande relation med honom.
En dag den 11/9 1985 bjöd en av mina vänner med mig på en gudstjänst i en församling i Kairo. Jag gillade inte alls evangeliskt troende kristna och speciellt inte sådana som gick till de evangeliska församlingarna även fast jag hade en vän som gjorde det. Eftersom han var en god vän kändes det fel att tacka nej så jag gick med honom dit. Jag såg på folket där och dom klappade händerna och lovsjöng med jubelrop till Herren. Jag började hånskratta åt dom och tyckte att det såg jättelöjligt ut. Vilka konstiga människor som klappar händerna och ropar till Herren tänkte jag. Jag gick hem sen och bilden av den där gudstjänsten fanns i mina tankar hemma också och jag fortsatte att skratta. Jag tänkte att nästa dag ska jag gå dit och hånskratta lika mycket som idag. Men den dagen blev jag överraskad.
Pastorn började mötet med en lovsång och fortsatte att sjunga en och samma vers utan uppehåll och lovsången berättade om Jesu Kristi kallelse till Petrus att komma till honom på vattnet. Pastorn sa att vi skulle blunda samtidigt som vi lovsjöng. Jag satt kvar ner på bänken när dom andra stod upp och lovsjöng. Jag ville inte blunda men kunde inte hålla ögonen öppna för dom trycktes ner av sig själva och då fick jag se en vision framför mig. Jag stod på en strand och jag fick se Herren Jesus stå framför mig på havet. Han var otroligt vacker och det går inte och beskriva vilken underbar syn det var. Bredvid honom fanns en båt och ombord fanns frälsta personer som sjöng lovsång. Av hela båten lyste ett vackert sken. Jag blev överraskad när Jesus sa till mig att jag skulle komma till honom. Jag sa från stranden: Hur ska jag kunna komma till dig? Hur kan jag gå på vattnet? Men Jesus sa till mig: Det är jag som kallar dig. Kom!
Det fanns även andra på stranden och jag hörde dom säga: Lycklige han som Jesus kallar på. Jag brydde mig inte så mycket om vad folket på stranden pratade om för mina blickar var helt på Herren Jesus och under tiden jag pratade med Herren såg jag att Herren sträckte ut sin hand och drog mig till sig i sin famn. Jag var som i koma och kollapsade helt i kyrkan och ramlade i golvet. När jag vaknade upp grät jag jättemycket i tårar av glädje. Det var en märklig känsla som inte går att beskriva men det var precis som om jag inte tillhörde den här världen. När jag gick ut från kyrkan såg jag gatorna och människorna på ett helt nytt sätt. Jag fortsatte att gråta utan att prata. Jag befann mig som i en annan värld. Under tre dagar talade jag inte med någon utan bara grät. Min familj började oroa sig för mig och undrade vad som verkligen hade hänt. Dom frågade vänner och gick till kyrkan för att veta vad som egentligen hade hänt. Efter tre dagar berättade jag för min familj om mitt möte med Herren Jesus och dom märkte den totala förändring som hade hänt med mig. Innan hade jag en favorit sångare som hette Farid som jag alltid lyssnade på men plötsligt slutade jag lyssna på den sortens musik. Mina principer ändrades helt och jag ville att hela familjen verkligen skulle tillbe Herren Jesus. Tidigare hade jag jordiska mål och var fast besluten att nå dom men Jesus kom nu i mitt centrum istället. Allt detta och speciellt min personliga förändring bidrog till att hela familjen hade inom en månad överlämnat sina liv till Jesus och blivit frälsta."
Läs mer>>
2010-01-10
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar