Vem vårdar humanismens idéarv?

Från Claphaminstitutets hemsida:
Med sin hårda och tydliga kristendomskritik gjorde Förbundet Humanisterna först många nyfikna. Kanske skulle uppstickaren skapa något nytt, rentav driva de kyrkotrogna att förnya sig?
........................
I ett Europa där samhällsordningen länge vilade på kristen grund, som därmed kom att kopplas till makt och politik, hade man kanske inget val. Men det är knappast avgörande. Det viktiga är att skapande själar lyckas bäst när frihet omgärdar tron. I den klassiska humanismen fanns en vilja att inom ramen för det kristna arvet vårda Europas ”parallella” tradition från den grekiska och romerska antiken. Resultatet blev en lycklig förening, ett slags stereoseende i vår mänskokunskap, något som intill dags dato märkts hos många europeiska och svenska diktare, men även i undervisning och forskning.

För inte så länge sedan var “kristen humanism” ett erkänt begrepp. Man kan fråga sig om Humanisterna skulle ha kunnat lägga beslag på ett så fint gammalt begrepp, om Europas och Sveriges skolor slagit vakt om den humanistiska tradition som levt i samklang med kristendomen? I den hjälp till självkännedom och överblick som en osäker värld behöver vore en sådan humanistisk renässans lika värdefull som någon teknisk undervisningsreform eller tillfällig livsstilskampanj kan bli."

Carl Johan Ljungberg, PhD, stats- och litteraturvetare, ordf. i Humanistisk Förnyelse
Ivar Gustafsson, PhD, docent i matematik
Yvonne Maria Werner, professor i historia
Författarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Läs mer>>