Treenighetslära och kristologi, del 1

Mikael Karlendal skriver på sin blogg:
"Jag har ju under en viss tid utlovat ett inlägg i ämnet treenighetslära och kristologi, med tanke på all den diskussion som förs idag på diverse bloggar. Inlägget har blivit uppskjutet av det enkla skälet, att ska man skriva en så lång bok vill man gärna ha lite sammanhållen tid till det. Så, nu har jag kapitulerat inför faktum och inlägget kommer att bli flera och förhoppningsvis något kortare inlägg. Min plan är alltså, att jag vill visa för denna bloggs läsare på ett tydligt sätt varför jag helhjärtat och med övertygelse tror på den kristna kyrkans klassiska dogmer om Gud, treenighetsläran och inkarnationen.
Den övertygande argumentationen i dessa inlägg kommer i huvudsak att bygga på resonemang utifrån Bibeln och det kommer att vara min huvudbetoning, men redan på detta tidiga stadium vill jag även nämna det som för en kristen på ett sätt ändå är det avgörande (som tidernas kanske störste kristne teolog och bibelutläggare, Jean Calvin, tydligt markerade), nämligen Andens inre vittnesbörd. Den för alla kristna gemensamma läran om Gud och inkarnationen kom till under den helige Andes vägledning, och om detta vittnar Anden i vårt inre. Vi vet intuitivt att detta är den rätta läran, även om vi inte anser oss kunna förstå allt vad Gud är, även om vi inte alltid har förmågan till de rätta formuleringarna, men vi inser att de formuleringar som kommer till uttryck i läran om treenigheten och inkarnationen i första hand är avsedda att visa riktningen, att avvisa de felaktiga förenklingarna och missledande vantolkningarna, och därmed hindra oss från att skapa en avgud. Därför är det också en allmän kristen erfarenhet att vi innerst inne vet att detta är rätt, även om alla vi som individer inte förstår allt detta."

Läs mer>>