Siewert Öholm skriver i Världen i dag:
"För ett par år sedan passerade jag Oscarskyrkan i Stockholm, ett av stadens allra vackraste tempel. Det var middagstid och klockorna ringde. Jag utgick från att de inbjöd till lunchmässa och styrde stegen uppför trappan och in genom de tunga kyrkdörrarna.
Men det var inte alls som vanligt, eller i varje fall inte som jag förväntat. I de främre bänkraderna stod en hel del kvinnor i olika åldrar med uppåtsträckta händer. Inget tydde på att det var händer lyfta i lovsång, kanske hörde jag någon musik.
En vaktmästare, en man i 30-årsåldern, kom emot mig och hälsade välkommen. Han ville ha 30 kronor för ett programblad. Jag blev förvånad.
På min fråga varför han ville ha betalt blev svaret att ”det kostade pengar att ha en Chi gong-instruktör”.
Sedan berättade han att man, under några luncher, hade bytt ut mässan mot Chi gong.
Jag måste erkänna en viss förvåning, men också besvikelse.
Jag har en alldeles speciell och personlig beröring till Oscarskyrkan, och det var en upplevelse av och en delaktighet i en kristen nattvardsmässa jag längtade efter just då. Jag trodde att kyrkklockorna hade kallat in mig till det.
Jag ville inte betala och kände inte heller någon obetvinglig lust att delta med alla kvinnorna i kroppsrörelser och andningsövningar med kyrkbänkarna som lokal. Vaktmästaren tycktes förstå min besvikelse och lutade sig över mig nästan viskande när han sa, ”dom har slutat att prata om Jesus här, nu har vi Chi gong. Här har du programbladet, där står telefonnumret till prästen som har hand om det. Kan du inte ringa honom?”
Läs mer>>
2010-02-26
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar