"..Den extrema form av liberalteologi som vi nu möter bl a i budskap från Kyrkans hus har som mål att utplåna varje spänning mellan kyrkans tro och bekännelse och folkets uppfattning om vad som är rimligt gott. Varje spänning här skulle vara ett hot mot folkkyrkans princip, menar man. Att man istället hamnar i oöverbryggliga spänningar till kyrkans egen historia, till bibeltroende kristna i Sverige och i världen i stort, tycks inte alls bekymra så länge man har ett spänningsfritt förhållande till samhällseliten inom media, kultur och vetenskap. Det här sättet att tänka teologiskt har fått namnet liberalt. Men det liberala samhället är ju format inte för nationer där alla tänker och lever lika utan tvärtom för nationer där olika etniska grupper och mer eller mindre färgstarka samfund och rörelser lever sida vid sida i frihet och integritet.
Just för att det förväntas finnas olika åsikter och tankar har grundlagar om åsiktsfrihet och tryckfrihet vuxit fram ur den liberala traditionen. Men den strävan efter enhetlighet och uniformitet på livsåskådningens område som tycks vara den nya folkkyrkteologins agenda har inget med liberalism att göra. Den kännetecknas istället av en psykologisk omognad som ger en rädsla för det annorlunda och det mångskiftande, i det inre och i det yttre, som har präglat extremistiska samhällsbyggen, så som de fascistiska och kommunistiska. Den drivs av samma intresse som dessa att ställa en synkroniserad kyrka i maktens tjänst."