Undanflykter hjälper ingen

Ulla Gudmonsson skriver i Kyrkans Tidning:”Det var jättebetydelsefullt. Då tvingades kyrkan fundera över sin egen identitet. Plötsligt var inget givet längre och kyrkan får stå nere på plan tillsammans med alla andra och försöka motivera sig inför alla på läktarna.”
Det som Christina Odenberg, biskop emerita i Svenska kyrkan, talar om är skiljandet av vår kyrka från staten. Men det skulle kunna vara en beskrivning av katolska kyrkan i de länder som nu skakas av pedofilskandaler.
Kyrkor har ett ben på jorden och ett i evigheten. Det finns en frestelse för Guds ställföreträdare att sätta likhetstecken mellan lydnad mot dem och lydnad mot Honom. ”Makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut”, skrev Lord Acton.
Pedofili är inte bara ett problem i katolska kyrkan. Det är vanligast i familjer. Men när en kyrka, som har anspråk på att stå för etik och moral, som vill att föräldrar ska anförtro den sina barn, döljer pedofilbrott då blir kritiken med all rätt förödande.