Från Claphaminstitutets hemsida (även publicerat i Skånska Dagbladet)
"De flesta människor möter en eller annan kris under sitt liv. Det kan gälla en trafikolycka, en livshotande sjukdom, en allvarlig brand. I sådana livshotande situationer brukar de flesta människor be till Gud eller hoppas på hjälp ”från ovan”. De som gör så behöver inte ens vara religiösa i någon traditionell mening . Snarare är det en spontan existentiell åtgärd utan någon föregående reflektion. Men vad händer när den akuta krisen är över? Fortsätter man att dra nytta av religionen eller blir den irrelevant?"
2010-04-25
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar