Luther, makten och Israels folk

Stanley Sjöberg skriver i Hemmets Vän:
"Martin Luther försvarade judarna i Tyskland inför dem som förföljde dem, diskriminerade dem och förbjöd dem att utöva vissa yrken. Martin Luther angriper dem som förföljer judarna ”med våld och sprida lögner, såsom att de måste dricka kristet blod för att icke stinka, eller alla möjliga rövarhistorier, så att man betraktar dem som hundar”.
Tjugo år senare, 1543, då vill Martin Luther ha politisk makt för sin protestantiska kyrka. Nu vänder han sig mot judarna och uppmanar till att ”bränna deras synagogor och bostadshus, beslagtaga deras bönböcker och Talmud, vid dödsstraff förbjuda rabbinerna att undervisa, upphäva deras lejd, hysa dem i stall eller skjul liksom zigenarna, om inte allt detta skulle hjälpa, fördriva dem”. Luther uppmanar till att beröva judarna alla mänskliga rättigheter och blir nu värre än någon annan i historien att sprida förtal.

År 2010 finns nya exempel på hur företrädare för den lutherska kyrkan attackerar det judiska folket och vill ifrågasätta deras historiska rätt till Jerusalem som Israels huvudstad och landets gränser som givits dem av både Guds Ord och efterföljande politiska beslut av en då enad världsopinion under 1900-talets början.
Jag skäms över kyrkohistoriens upprepade angrepp mot det judiska folket, men är stolt över frikyrkorörelsernas kamp för andlig frihet och respekt för alla människors lika värde. Vi har nu ett historiskt ansvar!"