Unga tilltalas av radikalitet

Victor Z Hahn skriver i Världen idag:
"Bland unga dominerar två lika oattraktiva och ofördelaktiga bilder av kyrkan: Å ena sidan mediebilden av kyrkan som en ultrareaktionär, sekteristisk rörelse. Hit hör inte Jonas Gardell. Han är maskot för motsatsen: bilden av kyrkan som en vänsterorienterad välgörenhetsorganisation där självömkan blivit norm och svaghet upphöjts till ideal: där kyrkobyggnaden är en kriscentral dit man går när man känner sig lite deppig eller behöver gråta ut. Aldrig annars. Prästen är inte längre en auktoritet utan någon som man pratar med om man inte har råd med en psykolog. Inte undra på att så många unga avfärdar kristendom som en krisdiagnos!

Gardells avsikter må vara goda. Kanske hoppas han genom sitt program kunna ge kristendomen en cool image. Men i bästa fall är detta överflödigt, i värsta fall kontraproduktivt. Varför? Jo, unga tilltalas av genuin radikalitet och äkta modernitet. Och i den kristna tron finns redan en inneboende och tidlös radikalitet som inte behöver förändras, än mindre förvrängas eller förnekas, för att beröra och tilltala människor, inklusive unga. Det Gardell och hans gelikar åstadkommer är en revidering av allt radikalt. Effekten blir att budskapet framstår som inställsamt, intetsägande och ointressant. För hur spännande är det egentligen att vara kristen om tron är så urvattnad att blodet på korset verkar rosa?"