Problemet med folkkyrkor

Mikael Karledal skriver på sin blogg:
"Problemet med folkkyrkor eller snarare ett av problemen, är att de visserligen kan ha en knippe med bekännelseskrifter med sig från deras tidiga historia på 1500-1600-talen som i sig kan vara väldigt bra, som t.ex. Svenska Kyrkans bekännelseskrifter eller Church of England’s 39 artiklar, men samtidigt så formas deras aktuella och nuvarande teologi och förkunnelse mer av tidsandan, just på grund av att de är ”folk”-kyrkor. Eftersom dessa kyrkor är så angelägna om att så många som möjligt av ”folket” ska vara medlemmar eller kvarstå som medlemmar, så blir den främsta agendan att försöka behaga så många av detta ”folk” som möjligt och inte stöta sig med dem. Eftersom detta ”folk” nu för tiden är väldigt sekulariserat och egentligen inte har någon kristen tro eller ens en kunskap om vad kristen tro är, så påverkas därmed förkunnelsen och ”prästrekrytunderlaget” av denna sekularisering av rent folkliga och demokratiska skäl.
Därför får vi präster och biskopar som K G Hammar, Anders Wejryd och Helle Klein. Ingen av dem predikar det budskap som kyrkans bekännelseskrifter står för, men de är likafullt aktade ledare inom samfundet. De präster idag som verkligen tror något sånär likt Svenska kyrkans bekännelseskrifter är en ganska liten minoritet."