Ett av den västerländska kulturens särmärken är dess höga värdering av
den enskilda människan. Varje människa har i egenskap av att vara
människa ett okränkbart värde. Historiskt har denna människosyn sin
starkaste förankring i Bibelns beskrivning av människan som Guds avbild.
Här finns en tragisk ironi: samtidigt som denna människosyn först i vår
tid fått en konsekvent tillämpning så undergrävs den nu i sina grundvalar.
Den ateistiska livssynen, som allt mer kommit att ersätta kristen
gudstro, kan inte säga annat än att människan saknar egenvärde.
Principiellt finns det inget människovärde; hon är endast en av otaliga
biologiska livsformer på jorden. Människovärdet förändras från att vara
en sanning om människan till att bli en överenskommelse mellan
människor. Och alla överenskommelser kan brytas.
Helt följdriktigt diskuteras nu tanken på att få fram "perfekta
människor" genom fosterdiagnostik och selektiva aborter och samtidigt
minska antalet mindre perfekta människor. Enligt Torbjörn Tännsjö bör vi
"eftersträva utjämning av intellektuella och emotionella färdigheter. Då
får vi ett mer jämlikt samhälle" (Aftonbladet 23 oktober 2009). Men det
är då inte en jämlikhet i värde, utan i egenskaper. Människor med fel
egenskaper sorteras bort, eftersom de inte värderas lika högt som
människor med rätt egenskaper, som till exempel hälsa, intelligens och
skönhet.
Detta synsätt utgör en radikal förändring av synen på människan och har
knappast diskuteras i sådana termer sedan det tidiga 1900-talets
rasbiologi. Föraktet för svaghet kan inte uttryckas tydligare.
Som kristna är vi övertygade om att varje människa, från befruktningen
till dödsögonblicket, har ett okränkbart värde. Detta värde är oberoende
av egenskaper och förmågor, eller brist på sådana. Vi har vårt värde i
kraft av att vi är människor, skapade till Guds avbild och föremål för
hans kärlek. Som kristna avvisar vi därför varje relativisering av
människovärdet, varje gradering av den enskilda människan och varje
utsortering av den oönskade.
I bakgrunden till denna diskussion finns förstås hela frågan om abort
och vårt samhälles kluvna inställning till den ofödde. Å ena sidan är
fostret enligt svensk lagstiftning en skyddsvärd individ från
befruktningen, å andra sidan har vi rätt att avsluta fostrets liv av
precis vilken anledning som helst. Logiken är obeveklig: Om det är rätt
att abortera av vilken anledning som helst, måste det ju vara rätt att
med hjälp av fosterdiagnostik abortera av speciella skäl. Selektering på
grund av hälsa, intelligens, skönhet eller måste då accepteras. Den som
försvarar vårt samhälles nuvarande inställning till abort har därför
ingen saklig möjlighet att invända mot Tännsjös resonemang.
Utan Gud är människan ett djur bland andra. Om människan är Guds avbild
förändras bilden. Som Jesus retoriskt frågade: "Se på himlens fåglar -
är inte ni värda mycket mer än de?"
Stefan Gustavsson*, *generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
Christina Doctare, läkare, samhällsdebattör
/Artikeln är publicerad i Kyrka och Folk 2010-03-10/
den enskilda människan. Varje människa har i egenskap av att vara
människa ett okränkbart värde. Historiskt har denna människosyn sin
starkaste förankring i Bibelns beskrivning av människan som Guds avbild.
Här finns en tragisk ironi: samtidigt som denna människosyn först i vår
tid fått en konsekvent tillämpning så undergrävs den nu i sina grundvalar.
Den ateistiska livssynen, som allt mer kommit att ersätta kristen
gudstro, kan inte säga annat än att människan saknar egenvärde.
Principiellt finns det inget människovärde; hon är endast en av otaliga
biologiska livsformer på jorden. Människovärdet förändras från att vara
en sanning om människan till att bli en överenskommelse mellan
människor. Och alla överenskommelser kan brytas.
Helt följdriktigt diskuteras nu tanken på att få fram "perfekta
människor" genom fosterdiagnostik och selektiva aborter och samtidigt
minska antalet mindre perfekta människor. Enligt Torbjörn Tännsjö bör vi
"eftersträva utjämning av intellektuella och emotionella färdigheter. Då
får vi ett mer jämlikt samhälle" (Aftonbladet 23 oktober 2009). Men det
är då inte en jämlikhet i värde, utan i egenskaper. Människor med fel
egenskaper sorteras bort, eftersom de inte värderas lika högt som
människor med rätt egenskaper, som till exempel hälsa, intelligens och
skönhet.
Detta synsätt utgör en radikal förändring av synen på människan och har
knappast diskuteras i sådana termer sedan det tidiga 1900-talets
rasbiologi. Föraktet för svaghet kan inte uttryckas tydligare.
Som kristna är vi övertygade om att varje människa, från befruktningen
till dödsögonblicket, har ett okränkbart värde. Detta värde är oberoende
av egenskaper och förmågor, eller brist på sådana. Vi har vårt värde i
kraft av att vi är människor, skapade till Guds avbild och föremål för
hans kärlek. Som kristna avvisar vi därför varje relativisering av
människovärdet, varje gradering av den enskilda människan och varje
utsortering av den oönskade.
I bakgrunden till denna diskussion finns förstås hela frågan om abort
och vårt samhälles kluvna inställning till den ofödde. Å ena sidan är
fostret enligt svensk lagstiftning en skyddsvärd individ från
befruktningen, å andra sidan har vi rätt att avsluta fostrets liv av
precis vilken anledning som helst. Logiken är obeveklig: Om det är rätt
att abortera av vilken anledning som helst, måste det ju vara rätt att
med hjälp av fosterdiagnostik abortera av speciella skäl. Selektering på
grund av hälsa, intelligens, skönhet eller måste då accepteras. Den som
försvarar vårt samhälles nuvarande inställning till abort har därför
ingen saklig möjlighet att invända mot Tännsjös resonemang.
Utan Gud är människan ett djur bland andra. Om människan är Guds avbild
förändras bilden. Som Jesus retoriskt frågade: "Se på himlens fåglar -
är inte ni värda mycket mer än de?"
Stefan Gustavsson*, *generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
Christina Doctare, läkare, samhällsdebattör
/Artikeln är publicerad i Kyrka och Folk 2010-03-10/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar