Marcus Birro skriver i Världen idag:"Som vanligt är det den katolska kyrkan som antar formen av den nya tidens farsot, ett sorts helvetets spökryttare som hatar kvinnor, förbjuder abort, och dunkar bibeln i skallen på varje frisinnad kärleksliberal som alltid sitter trygg med sina sanningar, halvtaskigt formulerade som åsikter.
Man får intrycket att alla religionsmotståndare i Sverige har fått sex på hjärnan. Är det allt ni tänker på? Vem som gör vad med vem? Har inte kyrkan andra svar? Har ni inte själva andra frågor, om livet, konsten, döden, skulden, förlåtelsen, trösten, kärleken?
Häromdagen läste jag att katolska kyrkan har stort inflytande över EU. Det låter som en roman av Dan Brown där påvar i munkjacka sveper förbi som hastiga skuggor med blodet droppande från sina händer.
Min katolska kyrka är en förlåtande, revolutionär, frimodig, värdig, vacker och tolerant kyrka. Jag känner helt enkelt inte igen mig i denna ständiga svartmålning som media i Sverige ägnar sig åt. Det finns en daglig andlighet som berikar mitt liv, som gör mig till en bättre människa."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar