Svensk fattigdom har många ansikten

Göran Skytte skriver i Svenska Dagbladet:"Men den svenska fattigdomen finns också på andra plan. När Moder Teresa tog sig från de fattigaste av de fattiga i indiska Calcutta till Sverige i samband med Nobels fredspris 1979 konstaterade hon kort men kärnfullt att ”detta är ett fattigt land”. Inte om man räknar antalet Volvo, vovvar och villor, inte om man räknar antalet gräsklippare och snöskotrar, men om man räknar i termer av andliga värden.Vi är inte det enda land i världen där många människor en söndag hellre ägnar 90 minuter åt en fotbollsmatch än en minut åt själens frälsning. Vi är inte de enda som helst av allt ägnar lördagskvällen åt att äta chips och titta på ännu ett avsnitt med i bästa fall medelmåttiga artister i teves 154:e avsnitt av Melodifestivalen. Men vi är nog bäst i världen på att blunda för att detta är fattigdom. Andlig fattigdom.En skillnad mellan ekonomisk fattigdom och andlig fattigdom är uppenbar. Om min ekonomiska fattigdom ökar och ökar så märker jag det genom att jag får mindre och mindre mat att äta och till slut dör jag av brist på näring.Om jag inte tillför min ande och själ andlig och själslig näring tynar också den bort – men det är inte lika uppenbart för den som är med om det.Om man är ett kroppsligt lik blir man förd till sista vilan, men som andligt lik kan man sitta kvar i soffan och glo på stupida meningslösheter under många år. Därför är, enligt min mening, andlig fattigdom mer sorglig än ekonomisk fattigdom."  Läs mer>>