"Men jag kunde inte hålla tillbaka min vrede över det som hände sedan. Jag fick ringa på en dörrklocka, berätta vem jag var, vad jag hade för ärende och sedan gå in i en faktisk säkerhetssluss(!). Där låstes dörren bakom mig och dörren in var låst tills jag ytterligare kollats med kameror och frågor. Jag möttes sedan av en vakt som förde mig via en säkerhetskorridor och vidare till möteslokalen där jag och något hundratal andra skulle träffas.
Min vrede vällde fram, därför att jag plötsligt insåg att det trygga samhälle jag trodde jag levde i, den personliga säkerhet som jag trodde var självskriven i en demokrati, den gäller inte alla. Den gäller definitivt inte svenska judar, och i synnerhet inte judar i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Däremot gäller den de flesta andra svenskar. Sedan Magnus Ladulås har vi stadgat om både kyrkofrid och kvinnofrid. Men självskriven ”synagogsfrid” eller självskrivna medborgerliga rättigheter till samhällets skydd gäller inte för judar i Sverige."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar